Mellan raderna -

 

En traktan efter litteraturens innersta väsen

i form av

Litteraturhistoriska essayer.

av Christian Lanciai (1984-91)

 

Arbetet tillägnas minnet av jur.dr. Anny Halfen (1898-1988),

min väninna från Wien, som på sin tid umgicks med Bruno Walter, Stefan Zweig, Wilhelm Furtwängler och andra sådana,

Aurelio Lanciai, som följde med i arbetet intill slutet,

samt mina båda finlandssvenska medarbetare Johannes B. Westerberg

och Laila Roth, som kom in mot slutet.

-----------

understrukna rubriker betecknar en serie artiklar

 

Copyright © C. Lanciai 1984-2003

 

Innehåll :

Del I : Antiken. (klicka här för att öppna)

1. Första Moseboken

1. Inledning

2. Adam och Eva

3. Noak

4. Lots hustru

5. Isak

6. Jakob

7. Josef

8. Summa

2. Homeros

1. Hektor

2. Men….

3. Hektors död

4. Odysseus

5. Slutet

6. Summa

3. Aiskhylos, Sofokles och Euripides

1. Perserna

2. Agamemnon

3. Gravoffret

4. Elektra

5. Konung Oidipus

6. Antigone

7. Oidipus i Kolonos

8. Orestes

9. Eumeniderna

10. Några ord mellan raderna

11. De fenikiska kvinnorna

12. Hippolytos

13. Backanterna

14. Summa

4. Sokrates, Xenofon och Platon

5. Roms guldålder

1. Eneiden

2. Den romerska peripetin

6. Evangelierna och Apokalypsen

1. Markus

2. Matteus

3. Lukas

4. Johannes

5. Apokalypsen

7. Efter Kristus

1. Silveråldern

2. Marcus Aurelius

3. Den stora galenskapen

 

Del II : Från Medeltiden.… (klicka här för att öppna)

Bortom ruinerna

Njals saga

Grettes saga

Dante

Inferno

Renässansen

Chaucer

Reformationen

Fallet Benvenuto Cellini

William Shakespeare

Trenderna i hans utveckling

Henrik VI

Richard III

Hamlet

Othello

Kung Lear

Macbeth

Coriolanus

Timon av Athen

Avslutning

Don Quixotes utomordentliga och fatala insats

Luis de Camões

Lope de Vega

Ben Jonson

Pedro Calderón de la Barca

Livet är en dröm

Eko och Narcissus

Frankrike

En parentes (Sverige)

Några enskildheter (Frankrike)

Lessing den vise

Friedrich von Schiller

Johann Wolfgang von Goethe

Faust

Tragedins första del

Tragedins andra del

Alternativ till Goethe

Hoffmann

Djävulselixiret

Ludwig van Beethoven

Karl Marx

Kort summering

 

Del III : .....till Romantiken (klicka här för att öppna)

Erasmus av Rotterdam

Dårskapens lov

Om ätandet av fisk

Om återställandet av kyrkans enhet

Romanen om Simplex Simplicissimus

Misantropen (Molière)

La Montaigne kontra La Rochefoucauld

Den egendomlige Samuel Pepys

Daniel Defoe och Moll Flanders

Daniel Defoe och politiken

Defoe som dokumentator

Författaren och förläggaren (Robinson Crusoe)

En gudabenådad skämtare (Jonathan Swift)

Tom Jones

Voltaires yppersta insats

Toleransidéns verkliga upprinnelse

Blaise Pascal

John Miltons sällsamma karakterisering av Satan

Den enfaldige John Bunyan

Emanuel Swedenborgs nya treenighet

Hans renhet

Swedenborg som apokalyptiker

Choderlos de Laclos’ farliga bidrag

Sentimentalisternas sentimentalist (Rousseau)

Beethovens brev

Den franska vulgaritetens upprinnelse (Rabelais)

Från skälmroman till kolportage (från Rabelais till Lazarillo de Tormes)

Realpolitikens uppkomst (Macchiavelli)

Leviathan (Thomas Hobbes)

1700-talets största litterära enmansarbete (Gibbon)

Ensam mot världen (Rousseau)

"Candide" i verkligheten

Romanformens faror och nackdelar

Den gode Holberg

Den excentriske William Blake

Den siste barden (Walter Scott)

René de Chateaubriand

Den stora paradoxen (Stendhal)

Den fromme pedanten (Manzoni)

Giacomo Leopardi

En ny kontinent (Amerika)

Geijer, Tegnér och Oelenschläger

Den första realistiska sjöromanen (Frederick Marryat)

(Edgar Allan Poe)

Narren Balzac

Snobben Eugène Sue

Prosper Merimée och kvinnorna

Världens gladaste berättare (Dumas)

En ödets författare (Victor Hugo)

Balzac:

Monomanins lockande avgrund och självförintelse

Den förste moderne journalisten

Balzacs religion

Balzacs skandalhunger

Balzac som andlig auktoritet

Ett brotts anatomi

Den destruktive Balzac

Balzacs svaghet och styrka

De sista romanerna

Balzacs bästa sidor

Komedin som inte är rolig

Komedin som blev en fåfäng tragedi

Balzac och kvinnorna

Balzac och Walter Scott

Balzacs Credo

Balzacs överlägsenhets fallucka

Avgrunden

Post Scriptum

Runeberg och Finlandssvenskheten

Victor Hugos stil

En man och hans samvete (Jean Valjean)

Månen i rännstenen

Romanens misshandlade parenteser

Hugos sällsamma resa på tillfälligheternas ocean

Kampen mot ödet

Eugène Sues avgrunder

Den franska romantikens höjdpunkt (Dumas)

Dumas’ yppersta drama

Dumas’ höjdpunkt och fall

Dumas som ockultist

Vad som hände med greven av Monte Christo

Victor Hugos blottläggande av den fullkomliga skurken

Romantikens urkraft och den goda egoismen

Den yttersta avgrunden

De två största revolutionsromanerna (Dumas och Hugo)

 

Del IV : Den stora dekadansen.

(klicka här för att öppna)

En engelsk romantiker (Bulwer-Lytton)

Den ryska romantiken (Pusjkin)

Den ryska intensiteten

Mikael Lermontov

En humorists tragedi (Gogol)

Problemet med Dostojevskijs ryslighet

Vem är Heathcliff? (Emily Brontë)

En keltisk saga

Charlotte Brontë

Patrick Branwell Brontë

Andra fruntimmersromaner (Jane Austen)

En tragisk gycklare (Thackeray)

Den viktorianska prakten

Det lyckliga slutet

Bråket mellan Dickens och Thackeray

Är Dickens en realist eller romantiker?

Skurkens apotheos

Om sentimentalitet och humanitet

Dickens’ försök till psykologisk självterapi

Litteraturens svarta hål

Dickens i diket

Dickens’ fall

Dickens’ stora utsikter att få en plats i evigheten ("Great Expectations")

Dickens’ lekar med döden som underhållning

Svaret på frågan ("Edwin Drood")

Fallet Dickens

George Eliots sista roman

Den första definitiva kriminalromanen ("En kvinna i vitt")

Collins’ baksida

Monstret ("Frankenstein")

Den motsatta dårskapen (de Quincey)

Sagan om den yttersta ondskan ("Dracula")

Kulturtröttheten (Hawthorne)

En studie i mänsklighet

Amerikas stora problembarn (Melville)

Den största av alla havsromaner ("Moby Dick")

Melvilles alla strandade valar - och de som icke strandade

Den amerikanska luffarbibeln (Whitman)

Ett försök till indianepos (Longfellow)

Transcendentalisterna (Emerson-Thoreau)

Mysteriet Melville

Mystikern Melville

Den "civiliserade" våldtäkten på ursprungligheten

Om Melvilles känslighet

Romantikern Melville

Är Melville omänsklig?

Den hopplöse romantikern

Efter Syndafloden

Melville som samhällskritiker

Senromantikens vackraste särdrag ("Clarel")

Terrorismens hemlighet (Jules Verne)

Jules Vernes personliga envig med den yttersta omänskligheten

Vad är egentligen naturalismens ursprung och innersta väsen?

Jules Verne i största allmänhet

Mordet på romantiken (Flaubert)

Den förste renodlade pornografikern (Zola)

Den förste och störste symbolisten (H.C.Andersen)

Den nordiska dramatiken

Den jungfruliga människosynen (Lagerlöf)

Dostojevskijs särskildhet

Dostojevskij-syndromet

1800-talets märkligaste roman ("Brott och straff")

Den levande begravde Dimitrij Meresjkovskij

Romantikens definitiva bödel (Tolstoj)

 

Femte delen : Avslutning.

(klicka här för att öppna)

 A. Den engelska litteraturen fram till våra dagar

Den skummaste av alla romaner (Thomas Malory)

Angående Ben Jonsons romerska dramer

Ben Jonson kontra Thomas Kyd

Skriftställaren på modet (John Dryden)

Den första etablerade romanen (Richardson)

Fieldings märkligaste roman

Hur romantiken kommer till (Laurence Sterne)

Sagan om Keats, Shelley och Byron

Romantikens största persontragedi (Keats)

Litteraturhistoriens kanske märkligaste debut (Shelley)

Prometheus

Shelley som dramatiker

Shelley som profet

Shelley och döden

Byrons bättre sidor

Romantikens största tragedi

Romantikens skymning (Robert Browning)

Thomas Babington Macaulay i jämförelse med Carlyle och Gibbon

Kort översikt

Thomas Hardy kontra Richard D. Blackmore

Charles Kingsley, kardinal Newman och Samuel Butler

Thomas Hughes och Matthew Arnold

Swinburne och Oscar Wilde

Världslitteraturens kanske mest spännande författare (Stevenson)

Stevensons förbannelse - en teori

Det olösliga problemet (Dr Jekyll)

Det fullmogna mästerverket (Ballantrae)

Det största mästerverket ("The Wrecker")

Kiplings litterära missgärning - hans chauvinistiska imperialism

Kiplings makt

Conan Doyles imperialism

Hans historiska romaner

Hans sällsamma "urspårning"

Haggards olidliga spänning

"Hon"

Joseph Conrad

Mannen utan land

Conradsyndromet

Tre mindre viktorianer (Hope, Mason, Strachey)

Tre damer (Baronessan Orczy, Ouida, Jane Porter)

De båda Lawrence (D.H. och T.E.)

Två potentiella bluffar (Eliot och Joyce)

Filmen och dess tjänare

James Hiltons kvinnosyn

Om Hiltons sentimentalitet

En vecka i en prästs liv

Höjdpunkten i Hiltons författarskap ("Shangri-La")

Hilton som socialrealist

Om fördelen av Hiltons sentimentalitet

Upphöjdhet genom förnedring

Hiltons atombombsroman

Hiltons filmroman

Den sista romanen

B. Den franska litteraturen fram till våra dagar

En fransk humanist (Ernest Renan)

En underhållande kåsör (Anatole France)

Alphonse Daudet och Henri Murger

Förkrigstidens svanesång ("Jean-Christophe")

Ensam mot ett världskrig

Romain Rolland och Leo Tolstoj

Rollands biografier och Stefan Zweigs

Rollands musikkritik

Rolland som dramatiker

Hans övriga romaner

Romain Rollands testamente

Invändningar mot André Gide

Svar på invändningar mot invändningarna

Världens pratigaste bok (Marcel Proust)

Frankrikes sista tre romantiker (Pierre Loti, Maeterlinck, Alain-Fournier)

Malraux, Maurois och Mauriac

C. Den tyskspråkiga litteraturen fram till våra dagar

Efter Schiller och Goethe (från Grillparzer till Nietzsche)

Schnitzlers spelöppning

Stefan George och hans lärjungar

Den sjuke, absurde och oroväckande Kafka

Det österrikiska dilemmat enligt Robert Musil

Fallet Stefan Zweig

1900-talets mest djupgående tidsdokument ("Världen av igår")

Är det möjligt att förstå nazismen?

En parentes

En annan infallsvinkel

Stefan Zweigs svaga punkt

Slutledning av "Världen av igår"

Avslutning

 

 Del 6 : Tillägg.

(klicka här för att öppna)

D. Den amerikanska litteraturen fram till våra dagar

En omvänd robinsonad (Edward Everett Hale)

Mark Twains demokratiska insats

Jämförelser mellan Mark Twains och Bernard Shaws uppfattningar om Jeanne d'Arc

Svar på tal till Harriet Beecher Stowe (Margaret Mitchell)

En isländsk saga från Amerika (Frank Norris)

Ett amerikanskt särdrag

Den råa styrkans vilde diktare (Jack London)

James Oliver Curwood i jämförelse med Jack London

Frank Norris i jämförelse med de andra amerikanska socialrealisterna

Några kolleger till Curwood

Charles Nordhoff och James Norman Hall

Tre dramatiker (Eugene O'Neill, Tennessee Williams och Arthur Miller)

Två kultromaner (Scott Fitzgerald och J.D.Salinger)

Tummen ner för William Faulkner

Fallet Hemingway

Den gode Steinbeck

Steinbecks största styrka och svaghet

En engelsman i Amerika (Charlie Chaplin)

Kort orientering i orientalisk litteratur

Jämförelser mellan de gamla indierna och de gamla grekerna

Idioter och genier (i Ryssland)

Rysslands tragedi

Dostojevskijs största tragedi

Dostojevskijs strömkantring

Dostojevskijs sista deckare

Den omistlige profeten

Världens mest imponerande roman ("Krig och fred")

Tolstojs största mästerverk och första fiasko

Leo Tolstoj som naturalist

Tolstojs misstag som moralfilosof

Tolstojs känsliga samvete

Anton Tjechovs humanism

Den kontroversiella pseudonymen Maxim Gorkij

Några ryska poeter

En parentes (Guss Mattsson)

Emigranterna (Bunin m.fl.)

Romanen om mordet på Maxim Gorkij

Kamrat Stalin

Revolutionens offer (Pasternak)

Den sovjetiska litteraturen

Några östeuropeiska författare

Sibelius nio symfonier

Ett annat musikaliskt problem

Den finska litteraturen

Problemet med Runeberg

Runeberg som dramatiker

Runebergs barn (Topelius)

Författarnas märkliga manifestation för litteraturen mot publiken (Södergran)

Korta fakta om Edith Södergran

Edith Södergrans sista insats

En man och hans samvete (Jarl Hemmer)

Förfinskningens ursprung och framfart

Bröderna Hornborg

Tito Colliander

Hagar Olsson och Solveig von Schoultz

För övrigt

Det klassiska idealet (ytterligare en parentes)

"Ungdom" och "Förbarma dig" - två gåtfulla mästerverk i jämförelse

Fenomenet Helen af Enehjelm

Några finlandssvenska essayister

En annan (avslutning)

 

 del 7: Senare essayer ur Fritänkaren (1992-)

(klicka här för att öppna)

Den eviga frågan om den öde ön

Människans rätt till boken

Lucanus

Dantes betänkliga teologi

Parsifalmysteriet enligt Wolfram von Eschenbach och enligt Wagner

Fritänkarbibeln (Montaigne)

Det egendomliga fallet Giordano Bruno

Fallet Tommaso Campanella

Det tragiska fallet Sir Francis Bacon

Baruch Spinoza och den rationella upplysningen

Moses Mendelssohn

Fallet Jonathan Swift

Bernadotte och Beethoven (Annemarie Selinko)

Pusjkins "Spader dam" och Tjajkovskijs

Roland Forrester

Fallet Edgar Allan Poe

Dramatikern Victor Hugo

Några tidiga Verdi-operor

Den fördömde poeten (Baudelaire)

Dostojevskij som humorist

En författares dagbok (Dostojevskij)

Tolstojdebatten

Ur Laila Roths Tolstojdebatt

Den nya filmatiseringen av "Krig och fred"

Den oförliknelige Guy de Maupassant och hans kolleger

Det brittiska imperiets fall (Meredith-Trollope)

Om "Glädjens hus" av Edith Wharton

Kipling läst på nytt

Edward Morgan Forster : "En färd till Indien"

James G. Frazer : "Den gyllene grenen "

Ethel Voynich och hennes "Spyfluga"

Dramat om Sidney Reilly

Den stora tangoromanen (Blasco Ibanez)

En proletärförfattare från Mexico (B. Traven)

Uppror i Mexico

Kommentar till Pablo Neruda

Isabel Allende och "Andarnas hus"

Alberto Moravia

Leoparden (Lampedusa)

Skojaren Bulgakov

Om Osip Mandelstam av Per-Arne Bodin

Anatolij Pristavkin

Lion Feuchtwanger

Den gamle skådespelaren ("Mefisto")

1900-talets finaste författare (Stefan Zweig)

Apropå 65-årsminnet av Stefan Zweigs självmord

Ernest Raymond

James Clavell

Nevil Shute

Antoine de Saint-Éxupery

Mystiska tendenser hos Nevil Shute och Somerset Maugham

Även en cyniker har ett hjärta (Maugham)

W. Somerset Maugham som novellist

Kommentar till Alexis Carrel

Tråkmånsen Lawrence Durrell

Kort om John Cowper Powys

Två tegelstenar om kung Arthur (T.H.White och Marion Bradley)

T.H.Whites bok om Merlin

Robert Graves

Bruce Lockhart

Sir Pelham Grenville Wodehouse

Dorothy Sayers bästa böcker

Patricia Highsmith och Daphne du Maurier

Daphne du Maurier och familjen

Två stora kvinnoromaner (av du Maurier och Blixen)

David Nivens Hollywoodskildringar

André Malrauxs "Tystnadens röster"

Presentation av Agatha Christie

Agatha Christies dramatik

En gammal klassiker (F.L.Green)

Dennis Wheatley

Aktiva telepaters hemlighet

Colin Wilson : "The Mind Parasites"

Albert Einsteins olösliga problem

John Kennedy Toole

Tre fyllon (Charles Bukowski, Malcolm Lowry, Raymond Chandler)

Kommentar till Tolkiens "Sagan om ringen"

Halldór Kiljan Laxness

Om böcker och musik

Den bästa boken om Förintelsen (Jean-François Steiner)

Marek Halters underbara familjekrönika

Det fabulösa thrillerparet Boileau-Narcejac

En av 1900-talets märkligaste självbiografier (Errol Flynn)

Två stora romaner av Gore Vidal

Gore Vidals stora romaner

Den oemotståndlige Ken Follett

Den suveräne Frederick Forsyth

Jämförelser mellan John Le Carré, Frederick Forsyth och Ken Follett

Samtidens två mest sympatiska engelska författare (James Herriott, Laurie Lee)

"Den svarta dahlian" av James Ellroy

Några böcker av Nicholas Luard

Elisabeth Haich : "Einweihung"

Ockulta sidan (Eugenie von der Leyen, Jenny Cockell)

Kommentar till Madame Blavatsky

Fallet Blavatsky

Rudolf Steiners andevetenskap

Ett av 1900-talets mest lysande författarskap (Arthur Koestler)

Samtidens tre största tjeckiska författare (Ivan Klima, A. Kliment, Milan Kundera)

Funderingar kring Milan Kundera

Morbidismens oöverträffbare mästare (Jerzy Kosinski)

En av 1900-talets snillrikaste författare (Romain Gary)

Två hippieklassiker (Jack Kerouac och Mark Vonnegut)

Jack Kerouacs huvudfråga

Kvinnosaksfrågor (Clarissa Pinkola Estés)

Ur årets bokmässa (2004)

Dramatisk bokmässa (2006)

Röster från bokmässan (2008)

Refuseringsdebatten

Ainolasyndromet

1900-talets viktigaste författare

-----

Jacob Wallenberg på galejan

Bröllop i Bohuslän — bondsk illslughet (Selma Lagerlöf)

Gustaf Fröding

Selma Lagerlöf och musiken

Filmen om Selma Lagerlöf

Viktiga ord om Viktor Rydberg

Inför 100-årsminnet av Zacharias Topelius

Oscar Levertin

Birger Sjöberg

Synpunkter och invändningar mot Karin Boye

Doktor Glas

En vanlig typisk nobelpristagare (Karlfeldt)

Tribut till Evert Taube

Kontroversiellt om Gunnar Ekelöf

Motsatsen : Hjalmar Gullberg

Axel Fredenholm

Nytt ljus över Dag Hammarskjöld

Georg Klein : "Den sjunde djävulen"

En av vår tids mest spännande böcker (Edward M. Podvoll)

Eric Lundqvist

Tage Ellinger och Filippinerna

Samtidens störste realist i Sverige (Eino Hanski)

Eino Hanski in memoriam

Eino Hanskis postuma arbeten

Vandring i minnenas trädgård (Hanski-Rydberg)

Raoul Wallenberg enligt Kenne Fant

 Kommentar till P.O.Enquists ’Legionärerna’.

Tre böcker om Ryssland (Hedlund, Dixelius-Konstantinov, Svetlana Aleksijevitj)

Fallet Marianne Alopaeus

Knut Hamsun — Diktarhövding, patriot, – och landsförrädare?

Thor Heyerdahls oerhörda insatser

Med anledning av Harry Martinsons 100-årsdag

Sveriges bästa deckare (Sjöwall-Wahlöö)

Fallet Jan Guillou

Gulli Michanek — ett diktaröde

Doktor Axel Munthe och Eeva Kilpi

Psykiatrin – vår tids inkvisition (Peter Anstrin)

Göran Westerlund och Fortsättningskriget

Populärmusik från Vittula (Mikael Niemi)

Mia Berner och Pentti Saarikoski

Problemkomplexet Stieg Larsson

Vår mest lovande nya internationella författare (Björn Larsson)

Kelticismen idag (John Bede)

Från årets bokmässa (2009)

Förlagskrisen ur författarsynpunkt

Apologi för humanismen

-----

Nikos Kazantsakis

Henry Lincoln, Michael Baigent, Richard Leigh och deras oerhörda forskningsrön

Laurence Gardners utforskning av den heliga Graal

Några kvalificerade flumromaner (Dan Brown och Shirley McLaine)

Kort om rättsprocesserna kring "Da Vinci-koden".

Dan Browns nya roman

Den siste tempelriddaren (Raymond Khoury)

 Konflikten mellan Michael Baigent, Richard Leigh och Henry Lincoln ("Heligt blod, helig Graal") och Dan Brown ("Da Vinci-koden").

Evangelium enligt Judas, enligt Henryk Panas

Marion Bradleys bidrag i frågan

José Saramago och Fernando Pessoa

Ernest Renan och Basil Mathews m.fl.

Gurdjeff — skum charlatan eller mystisk mästare?

Talbot Mundy - en boren äventyrare

Den förträfflige mästaren Lin Yutang

Pearl Bucks bästa romaner

Den bästa boken om Tibet (Heinrich Harrer)

Heinrich Harrers återkomst till Tibet

Den vackraste boken om Tibet (Lama Anagorika Govinda)

Paul Bruntons upptäckt av Överjaget

Kommentar till Lobsang Rampa

Slutnotiser om Paul Brunton och Lobsang Rampa

Tibets hjältar

Senare hjältar i Tibet

Senare böcker om Tibet

De tre viktigaste böckerna om Tibet (Harrer, John Avedon, Michel Peissel)

Hertig Larson och Sven Hedin

Walther Eidlitz: "Livets mening och mål i indisk tankevärld"

Invändningar mot Paul Scott

Två omistliga klassiker om Kina (Edgar Snow, Jung Chang)

Jung Changs nya bok ("Mao")

Peter Fleming och det stora spelet

Jim Corbett

M.M.Kaye

John Masters

Dominique Lapierre

Glädjens stad — boken och filmen

Snöleoparden, av Peter Matthiessen

Jim Corbetts tigrar

Paul Theroux’ muntra tågresor

Paul Theroux’ fantastiska tågresor i Kina och Tibet

Eric Newby : "En kort promenad i Hindukush"

Ingenting stannar i Indien (Mark Tully)

Stackars Salman Rushdie

Den gamle modige Aziz Nesin

Aziz Nesin i Göteborg

Kort om Aziz Nesin och Yasar Kemal

Taslima Nasrin : Skammen

Betty Mahmoody : "Inte utan min dotter"

V.S.Naipaul : "Bland de rättrogna"

"So Close to Heaven", av Barbara Crossette

Thubten Jigme Norbu

Årets bok 2005 ("Nine Commentaries to the CCP")

En japansk munk (Nichidatsu Fujii)

 

 

Verkets tillkomsthistoria.

                      På 1940-talet imponerades Alva Myrdal av det amerikanska skolsystemet med dess uppfostran av eleverna till "socialt och demokratiskt umgänge och samarbete" på bekostnad av undervisning i "onödiga ämnen". Ett liknande skolsystem kom snart upp på de svenska socialdemokraternas partiprogram, en ny enhetsskola började planeras på 50-talet, och Olof Palme blev den som genomförde programmet på 60-talet. Mitt i denna brytningstid tog den huvudskyldige till detta verk steget från grundskola till gymnasiet och fann ganska snart att han i det nya svenska gymnasiet inte just lärde sig någonting då de för honom intressantaste och viktigaste ämnena (historia och religion) var helt undanträngda och omvandlade till tendentiösa ämnen i socialistiskt politisk riktning. I protest mot denna politiska förvrängning av väsentliga allmänbildningsämnen som krävde absolut sanning och objektivitet avbröt han därför sin skolgång (i likhet senare med majoriteten av sina klasskamrater) och fortsatte därefter sina studier på Vuxengymnasiet.

                                 Där läste han bland annat grekiska, latin, italienska, ryska, franska och tyska utom obligatoriska ämnen. Han fortsatte sedan läsa engelska på universitetsnivå men råkade 1975 ut för en högskolereform (av samma typ som förstört hans skolutbildning på 60-talet) som till exempel innebar att allt vad han dittills vunnit poäng på i litteraturhistoria och Shakespeare plötsligt inte längre var värt någonting, då man enligt den nya högskolereformen inte längre behövde läsa in Shakespeare eller onödig litteraturhistoria. Följaktligen lämnade han omedelbart universitetet.

                                 1984 föreslog en god vän till honom, en tandläkare, att han skulle använda sina gedigna litterära kunskaper till någonting vettigt, till exempel någon form av avhandling på universitetsnivå. Därav fick han en idé som han presenterade för professorn vid litteraturhistoriska institutionen i Göteborg. Professorn tyckte att idén var god och uppmuntrade projektet och följde med i det under ofta upprepade förespeglingar om publicering av materialet när det var färdigt fram till dess preliminära avslutning i augusti 1988. När det kommit så långt tog han äntligen tillbaka allt vad han sagt tidigare och beklagade att han tyvärr inte kunde göra något för att bidra till att verket blev publicerat. Det var bara ytterligare ett led i litteraturaspirantens svåra väg genom landets officiella lärdomsanstalter som bara skrotade sig själva eller lade hinder i vägen för allt konstruktivt arbete.

                                 Man kan fråga sig vad meningen är med en ny litteraturhistoria när det finns så många gamla. Emellertid måste man konstatera att denna skiljer sig från de flesta i mer än ett avseende. Den är personligt hållen från början till slut, den omfattar i stort sett hela världslitteraturen och har djärvheten att däri sätta in den svenska litteraturen i kanske dess rätta perspektiv, och den liknar väl endast professor Francis Bulls verk från 1948, en serie personligt hållna synpunkter som denne nordiske Nestor i litteratur funderade ut medan han satt i fängelse hos tyskarna under kriget. Denna samling litteraturhistoriska essayer kan faktiskt stämplas som en bred utvidgning av professor Francis Bulls idé.

                                 Vad funktion kan en sådan litteraturhistoria ha i våra dagar? I en tid som fullständigt domineras av massmedia med nästan uteslutande ytligheter och trams som opium för folket kan litteraturen som kulturens tyngsta vikt och enda ryggrad aldrig nog poängteras. Just denna litteraturhistoria är dessutom i många stycken kvalificerad underhållning som berättar mycket om mänskor och öden som vanligt folk aldrig skulle drömma om att faktiskt hade ägt rum. I ett land som Sverige, som skonats av två världskrig och invaggats i en social säkerhet utan like med tyvärr djupt ingrodd ignorans och självtillräcklighet som följdsjukdom av dalt-samhället, är det kanske inte så konstigt att ett historiskt tungviktigt författarteam som detta refuserats i all oändlighet med hundratals refuseringsbrev i sina samlingar, de som vet så mycket är ju naturligtvis obekväma för en publik som bara betalar för lättsinnig förströelse; men i vilket annat land som helst i Europa skulle ett arbete av en så personlig karaktär och kaliber som detta inte få tigas ihjäl och refuseras utan kommentarer.

                                 Vi ber lektören om ursäkt för att vissa sidor lämnats blekare och mera svårlästa än andra av kopieringsapparaten. Vi försäkrar att originalmanuskriptet är betydligt tydligare och att detta faktiskt kan läsas på bara fem dagar om man bara är intresserad av litteratur.

27 augusti 1989.

 

Om formbyggnaden i "Mellan raderna".

                      Detta är inte någon vanlig litteraturhistoria. Från början tar den starkt avstånd från all akademisk formalism och vågar framhålla sin totala subjektivitet. Därmed blottställer den sig totalt för alla tänkbara vetenskapliga angrepp. Amatörmässig metodik, brist på litteraturvetenskaplig skolning, absurda teorier, naivt och barnsligt resonemang och inte minst partiskt urval bland källmaterialet kan denna litteraturhistoria med fog anklagas för. Men däri begår man då en fundamental orättvisa, då denna avhandling just avsiktligt utger sig för att vara ovetenskaplig, personlig och helt enkelt ett trevande i blindo.

                                 Har man detta klart för sig kan man börja öppna ögonen för dess kvaliteter. Redan i första delen har den nått sitt mål: den har funnit vad det är som utmärker litteratur som kan stå sig för alla tider, nämligen kvaliteter som står uttryckta mellan raderna; men samtidigt är detta kriterium oanvändbart, då det är omöjligt att erkänna en klassiker som en odödlig klassiker förrän den blivit minst 200 år gammal.

                                 Här börjar avhandlingens formbyggnad. Den andra delen gör ett progressivt alltmer essayistiskt språng fram över Shakespeare ända till och med Goethe, Schiller, Hoffmann och Karl Marx. Sedan vidtar den tredje delen, som tar sats med en lång återblick för att slunga sig ut över krönet av romantiken, kulminerande med de litterära resultaten av den franska revolutionen. I fjärde delen inleds en utförsbacke, som redan dess rubrik utmärker: "Den stora dekadansen", vars spets är den ryska 1800-talslitteraturen. Så är vi framme vid verkets avslutning.

                                 Det hela är helt enkelt uppbyggt som ett formidabelt drama i fem akter, vars höjdpunkt och peripeti är romantiken. Denna framhålls som litteraturhistoriens klimax, varefter allt ständigt bara har försämrats och nivellerats. Slutklämmen på tragedin blir en värdig analys av den siste romantikern-dekadenten Stefan Zweigs självmord 1942.

                                 Som om detta inte var nog framhävs ytterligare 1900-talets ohyggliga historiska och kulturella trauma som det framgår ur litteraturen i ett avslutande tillägg, som koncentrerar sig på de två mest lidande litterära kultursfärerna Ryssland samt det svenskspråkiga Finland.

                                 Verkets kanske yttersta förtjänst är att det i princip refererar hela världslitteraturen. En som är helt okunnig om världslitteraturen kan med en genomläsning av dessa essayer inte bara få ut det bästa av den utan även lockas till att verkligen ta i tu med den. Därigenom kan många, som aldrig skulle drömma om att börja plöja igenom världslitteraturen eller ens någon akademisk kartläggning därav, vinnas för en närmare bekantskap med den samma. Essayerna är ofta spirituellt och humoristiskt skrivna och kan tjäna som en underhållning bättre än den mesta. Å andra sidan kan även garvade litteraturvetare här och där finna berikande tillskott till sina egna redan surt förvärvade lärdomar, då i somliga avseenden dessa essayer faktiskt bemödar sig om att gå ut på djupet.

  

 

 

Det kan förekomma tryckfel, då verket aldrig skrivits ut och kunnat korrekturläsas ordentligt. Vore tacksamma för eventuella anmärkningar till:

lanciai@hem.utfors.se